2012-10-23 Höganäs

150 meter upp – 50 år senare

Ras, pannlampor, en arbetsplats djupt under marken och gummistövlar på jobbet. Förr i tiden såg ett jobb på Höganäs AB helt annorlunda ut än i dag.

Under Kullabygdens vidsträckta åkrar och vackra samhällen slingrar sig ett nät avtunnlar. Redan 1797 började man bryta kol i Höganäs, och det var något som sedan pågick länge.

Prins Gustaf Adolf var det sista schaktet som stängdes, år 1961. Färden dit från centrala Höganäs går på smala vägar. Närmast gruvan är det grusväg och jämte det som var pumpstationen står en stapel höbalar. Knut Nilsson, 84 år, jobbade som elektriker i gruvan innan den stängdes.

– Där borta låg badhuset, där man kunde tvätta sig när man kom upp. Och fram till höger låg verkstaden. Här uppe låg det som då var hissen ner, säger Knut Nilsson.

Han går upp för en trappa som är delvis överväxt av buskar och gräs. Knut Nilsson var stationerad i gruvan i månader i sträck, bland annat för att installera automatiska pumpar. Eftersom gruvan var så djup var den också våt, vattnet sipprade ner i gångarna och stövlar på fötterna var ett måste. Schaktet var 104 meter djupt och man åkte hiss ner på knappt en minut. Nedanför hissen fanns hundratalet cyklar som användes för att ta sig närmare orterna, gångarna där själva brytningen skedde. Där knackade man med gruvhackor i taket för att upptäcka potentiella ras. Helt säker kunde man aldrig vara.

– En gång skulle vi ändra på linbanan. Jag minns att det var stora klamrar i linan som jag satte innanför overallen. Plötsligt började det låta några meter längre bort, och pang! så ramlade en tre ton stor stenbit ner, säger Knut Nilsson.

Vid ett annat tillfälle sprängde en av gruvarbetarna en halv dynamitgubbe för att vattnet skulle rinna bättre, men det rann lite för bra och nivån steg. Knut med kollegor fick sätta sig i säkerhet vid elfte linjen, längst bort. Femtio år senare längtar han inte tillbaka, men han minns den goda gemenskapen.

– Gruvarbetarna slet som djur. Men alla trivdes där och tyckte att det var det bästa jobbet de haft. Sammanhållningen var god och man tjänade bra. Det var bättre än bruket, säger Knut Nilsson.

Uppe på toppen snurrar Knut runt och pekar ut andra gruvor som låg i omgivningen. Han blickar ner mot verkstadsbyggnaden och berättar att det var där han parkerade sin cykel. Det var så man tog sig till jobbet.

– Han med den halva dynamitgubben bodde där borta. Han gick hit eftersom han bodde så nära. Vi kallade honom för Gomiddag, för det sa han alltid när han kom, säger Knut Nilsson innan han går ner för trappan.

150 års gruvdrift

Koldriften startade 1797 i Höganäs och fortgick i över 150 år. Det sista schaktet, prins Gustaf Afolfs schakt, stängdes 1961. Omkring 2000 personer arbetade i gruvan under krigsåren.

Fakta/Knut Nilsson

Ålder: 84
Gör: Är pensionär och tycker om att cykla
och promenera i Kullabygden
Bor: I Höganäs, tillsammans med hustrun
sedan 53 år tillbaka

Sebastian Jansson

Kontakt

Ulrika Rask-Lindholm
Redaktör

Följ oss

Följ med vad som händer runt Höganäs verksamheter, gilla oss på Facebook.