2013-10-18 Höganäs

Familjen Paulsson-Lord är ett med Höganäs AB

Kjell Paulsson hade bara tänkt att jobba på Höganäs AB i några månader. Det blev 43 år. Nu trappar han ned, samtidigt som sönerna Joacim och Peter jobbar vidare inom företaget.

Jag tror att det finns en stark lojalitet till företaget Höganäs, inte bara hos mig utan bland många anställda. Man känner en trygghet och det finns goda utvecklingsmöjligheter. Det är några av anledningarna till att jag stannat kvar så länge.

Kjell Paulsson kom till Höganäs år 1970 då han gjorde en delad militärtjänstgöring.

– På den tiden var det smutsigt och allmänt dåligt att arbeta på Höganäs, och jag hade inga planer på att stanna länge, berättar Kjell.

Efter att ha muckat från lumpen tog han tjänstledigt för att åka till Mallorca. Men personalavdelningen hade inte meddelat chefen och därför kallades Kjell till diskussion efter semestern.

– Det som hade kunnat leda till att jag blev uppsagd ledde i stället till att jag blev erbjuden en ny tjänst!

Sedan gick det som det gick. Kjell stannade kvar. Genom åren har han bland annat arbetat som ugnsingenjör och chef på de olika verken. Operations director var hans senaste titel, vilken innebar ansvar för produktionen i Höganäs, Halmstad, Belgien och England.

– Den 1 maj gick jag egentligen i pension, men jag kommer att fortsätta på deltid som konsult med fokus på Belgienverksamheten året ut. Det är ett bra sätt att trappa ned på, säger han.

Kjell är inte den enda i familjen som hamnat på Höganäs. Sönerna Peter och Joacim Lord har gått i samma fotspår.

Joacim kom hit vid millennieskiftet och jobbar som labbtekniker inom forsknings- och utvecklingsavdelningen. Peter kom något år senare och är driftledare inom kvalitetskontroll.

– Höganäs har ett rykte om sig att vara en bra arbetsgivare, som anställd har man många möjligheter att utvecklas, gå utbildningar och söka nya tjänster, berättar Peter.

På frågan vad Kjell ska göra som pensionär blir han hemlighetsfull.

– Det finns ouppfyllda drömmar att ta tag i. Bland annat har jag alltid velat testa att bo i Spanien under vintrarna.


Minnesvärt

Värsta minnet: ”När Distaloyverket brann ned precis innan invigningen 1989. Inför invigningen skulle det göras en stålkonstruktion utvändigt. Iintill byggnaden stod träd, som tog fyr när svetsarna tog paus. Jag var i en byggnad mitt emot och när jag tittade ut genom fönstret stod röken svart upp ur hela byggnaden.”
Bästa minnet: ”Minnena är många. Allt från alla skämt oss medarbetare emellan till att jag har fått vara delaktig i att bygga upp och strukturera världens bästa pulverfabriker.”