2016-12-19 Höganäs

Viveca hjälper till på språkcafé

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Det menar Viveca Bergman som viker en kväll i veckan åt att hjälpa nyanlända med att öva svenska på kyrkans språkcafé. Viveca Bergman arbetar på Höganäs HR-avdelning, bland annat med ansvar för personalfrågorna inom Atomiseringsverket i Halmstad.

En kväll i veckan går hon till Svenska kyrkans språkcafé i Höganäs för att hjälpa nyanlända med att öva svenska.

– Jag tycker inte att man ska sitta hemma och gnälla utan göra det man kan. Att bjuda på mig själv ger mig nya perspektiv. Alla kan inte göra allt, men om alla gör lite, så får vi bättre integration, menar hon.

Viveca Bergman är sedan tidigare engagerad i fredsorganisationen CISV som utbildar barn och ungdomar i fredsfrågor.

– Där ligger fokus på det internationella, men också på att agera lokalt. Vi har många kulturer även på hemmaplan och mycket som kan göras här.
Att ge ett par timmar av sin tid känns inte som en uppoffring, menar Viveca Bergman.

– Man får väldigt mycket tillbaka. Jag har haft många otroligt intressanta konversationer om likheter och skillnader mellan Sverige och andra länder. Det kan vara allt från hur det är att leva i en demokrati jämfört med ett  land där det är farligt att ens ha en åsikt. Jag har fått en vidgad syn på hur det faktiskt ser ut i världen.
 
Att få ansikten på statistiken har gjort henne mer ödmjuk inför de upplevelser som folk har, menar hon.

– Det händer att jag pratar med människor vars barn har gått bort, någon har inte sett sin man på två år. Det blir inte samma sak när man läser om det som när man hör det från den som är drabbad. Det är riktiga människor som råkar ut för det här.

Under ett år har Erik Juelsson, Human Resources Manager på Höganäs AB, varit god man åt en asylsökande kille bosatt i Helsingborg.

– Det här är mitt sätt att göra något i den flyktingsituation som har uppstått, den som kommer hit ska bli behandlad korrekt, säger han.
 
När flyktingströmmarna var som mest intensiva hösten 2015, kände Erik Juelsson att han ville bidra med något. Hans fru var sedan tidigare god man åt ett par ungdomar och när han själv fick möjlighet att göra en insats var det inget att tveka om.

– Nu har det gått ett år sedan jag blev god man för en idag 16-årig kille från Afghanistan. Mitt uppdrag är att bevaka och se till att hans rättigheter blir tillgodosedda, att jag företräder honom i samhället när det behövs, berättar Erik.

Det kan handla om att besöka pojkens juridiska biträde, socialsekreterare, gå på utvecklingssamtal i skolan eller att följa med på möten på Migrationsverket.

– Man är som en ställföreträdande – inte förälder kanske – men vuxen. Jag ansvarar även för att dela ut det bidrag på 24 kronor om dagen som han får och hjälper honom med annat praktiskt. Däremot sköter jag inte det dagliga med mat och husrum, det gör de anställda på hans boende.
 
I början träffades de en gång i veckan, men nu när pojken kan lite svenska fungerar även telefonkontakt.

– Jag tycker att det är viktigt att vi som kan engagerar oss, för många av de här ungdomarna bär på hemska upplevelser. De är skilda från sina föräldrar och många är frustrerade.
Den som vill bli god man skickar en ansökan till Överförmyndarnämnden. Därefter går man en dagslång utbildning där man bland annat får information om vad uppdraget innebär, vilka skyldigheter och rättigheter man har.

– Svårigheten med att gå in i en sådan här roll är att kunna balansera det personliga engagemanget och inte skapa för täta bindningar rent känslomässigt utan hålla sig professionell för i uppdraget ingår det även att bidra vid avslag, överklagande och en eventuell avvisning.