2017-09-05 Halmstad

En sommar på Atomiseringsverket

Tolv feriearbetare har i sommar fått möjlighet att jobba på Atomiseringsverket i Halmstad. En av dem är Claudia Nicoletti, som ser till att allt råmaterial hamnar på rätt plats innan det lyfts in i stålverket.


Sommarjobbaren Claudia Nicoletti på sin arbetsplats vid godsmottagningen på Atomiseringsverket i Halmstad.

På lagerplatsen utanför Atomiseringsverket ligger stora berg av återvunnen metall och skrot. Varje dag rullar lastbilar in på godsmottagningen där Claudia Nicoletti arbetar under sommaren. Innan den återvunna metallen lastas av behöver den vägas.

– Det gäller att allting hamnar på rätt ställe, annars kan det bli fel när metallen ska vidare in för att smältas i stålverket, säger Claudia.

Det är hennes tredje sommar på anläggningen i Halmstad. De två tidigare åren arbetade hon i förrådet med bland annat inventering. I år lär Patrik Holmgren upp henne för att kunna ta över godsmottagningen de veckor han är på semester.

– I början var det lite nervöst, två gånger gjorde jag fel så att vi fick flytta om det som lastats av. Men man lär sig av sina misstag och jag har lärt mig mycket av Patrik och hur han sköter allting här, säger Claudia.

En lastbil från Elia Express kör in med metallskrot från Stena Recycling. Chauffören Benny Lindelöv går in på godsmottagningen med sina fraktsedlar för att få veta vart han ska köra lasten. Det finns särskilt avgränsade avlastningsfickor för olika kvaliteter och råmaterial. Claudia visar runt på området och pekar ut var kylskåp, hög mangan, löst skrot och galvbunt – det vill säga hoppressade restdelar av galvaniserad plåt – har sina platser. Den största leverantören av galvbunt är Volvofabriken i Oskarström.

– Arbetskamraterna på Atomiseringsverket är den främsta anledningen till att jag trivs så bra. Pappa arbetar som elektriker här och jag visste att han jobbade på ett stålverk, men jag visste inte att Höganäs gör metallpulver av återvunnet skrot. Detta är helt klart ett annorlunda sommarjobb och även om jag förklarar för mina vänner så förstår de inte riktigt vad jag gör. Det ju en ganska komplicerad industri, säger Claudia.

I bakgrunden hörs stålverkets dova muller. Claudia visar oss vägen genom de olika gångarna som leder oss in i anläggningens hjärta. Den gigantiska ljusbågsugnen där metallskroten smälts står tyst och stilla när vi tar hissen upp till Emil Strand, en annan av årets feriearbetare.

Emil är 23 år och kommer från Stockholm där han studerar till civilingenjör på KTH.

– Min inriktning är materialdesign och jag gör min magister om teknisk materialvetenskap inriktat på metall. Att få jobba här en sommar är en bra erfarenhet att ha med sig från branschen, säger han.

Emil jobbar på labbet inne på stålverket och det är många olika uppgifter som fyller hans dagar.

– Varje morgon börjar jag med att göra en kontroll för att se så att maskinen som mäter smältornas sammansättning fungerar som den ska. Under dagen får jag sedan upp burkar med pulver från atomiseringen. Pulvret ska vägas och etiketteras för att sedan skickas på analys till Höganäs.

Om han upptäcker att några värden inte stämmer är det Emils uppgift att kontrollera linjerna och se till så att det inte är någon siktduk som blivit igensatt under natten.

– Det har varit mycket att lära innan de ordinarie anställda skulle gå på semester. Men det finns alltid någon att fråga här och det är roligt att få mycket ansvar, säger Emil.

Första dagarna fick han mest gå runt i produktionen för att lära sig hur processen från skrot till färdigt pulver går till.

– Det var väldigt häftigt. Jag har ju läst mycket teori, men det är en helt annan sak att komma ut i verkligheten och se hur operatörerna arbetar på riktigt. Hur de byter gjutlåda, öppnar och tömmer en skänk.

Han tycker att arbetsuppgifterna är varierande och dagarna går fort när det finns mycket att göra.

– Den arbetslivserfarenhet jag får här tror jag kan vara till stor nytta för mig i framtiden. Det är första gången jag arbetar inom industrin och det är väldigt roligt, säger han.

Han tar på sig sin hjälm och utrustad med en ficklampa åker han hissen upp till de stora siktarna som sorterar det atomiserade järnpulvret. Emil öppnar en liten lucka och riktar en fin ljusstråle ner i mörkret. Golvet vibrerar av siktarnas rörelser och nere på verkstadsgolvet förbereder personalen ljusbågsugnen för en ny smälta.


Claudia Nicoletti i samtal med lastbilschauffören Benny Lindelöv, från Elia Express, som ofta kommer med leveranser.


Emil Strand studerar till civilingenjör på KTH i Stockholm. Den här sommaren har han jobbat på labbet på Atomiseringsverket.


På sin arbetsplats vid godsmottagningen ser Claudia Nicoletti till att allting hamnar på rätt plats, för att underlätta vid smältningen.


Emil Strand kontrollerar sorteringen av det atomiserade järnpulvret.